Nu ska jag mer berätta om min mamma som begick självmord för 6 år sen!
När min mamma var liten kanske vid 13 - 14 års åldern så var väl varken hennes mamma eller pappa så närvarande med tanke på att dem inte riktigt hade tid alltid. & mamma ville ha någon som liksom såg henne,tyckte synd om henne osv..
Så var det en gubbe som då tyckte synd om henne, bad henne att följa med honom så skulle hon få något som skulle göra henne glad!? Och ja då hade den här gubben en slags spruta med "knark" i som han hade använt... Och när då gav det till min mamma blev hon inte bara JÄTTE glad utan också smittad av hepatit C (stav) poliserna kom dit men då var mamma redan ner drogad undra vad som kunde hänt då.. Så det blev väl mycket fel där i början även om hade det bra också. Eftersom jag sällan var hos min mamma som liten så kan jag väl inte säga så mycket! Men jag fick alltså sällan vara hos henne pågrund av att hon tog droger och hade det svårt med jobb och mat. Men jag kommer alltid älska min mamma ovadsett vad!
Men kan väl säga att min pappa också höll på med knark INNAN jag föddes. Men han slutade med allt och skärpte sig! Men det var en hel del tjorv med min mammas familj/släkt vill inte nämna vad som hänt där. Men min mamma var väldigt depprimerad och hennes sjukdom kunde även drabba mig men som tur blev hon frisk även om det är så få som blir det konstiga var att folk ville fortfarande dricka alkohol med henne då även om det kunde döda henne, som om folk hade tappat hoppet vilket jag stör mig på.och vissa stunder så mådde hon bra och inte höll på med allt sånt där. Men jag tror att min mamma blev ganska skadad från start liksom! Minns att min mamma snackade med min mormor i telefon och hon grät och grät sen slängde hon mobilen i väggen så att den sprack!! Jag bara stod där och försökte förstå. Men min mamma hade väldigt svårt för mormor ibland. Sen så under en tid hade dem väl bråkat en del! Även en man kom fram till min pappa & sa "Du måste åka härifrån! Fort som möjligt!" så något skumt var det.. Och även andra i min familj på mammas sida har försökt begå självmord. Och jag kan inte riktigt berätta allt som hänt både under mamma var gravid med mig och efter. Det blir så grötigt alltihop! Min mamma skrev på avskeds brevet "Vi måste bryta tråden!" och jagcförstår vad hon menar.. Men jag har fina minnen också! Som när hon alltid ville baka muffins haha.. Men hon var en fin person men tyvärr inte redo för att bli mamma. Sista gången vi sågs såg vi på film men plötsligt rusar en massa poliser in o rycker i lådor och skåp. Mamma skakar och gråter samtidigt som hon kramar om mg och min mindre bror. Slutade med att hon följde med dem! Veckan efter hängde hon sig. Mycket pågick just då, och mycket pågår nu också.. Jag vill inte skriva ut allt, men jag vet en hel del även om det tydligen finns mer att veta! Och min mamma försökte nog men jag saknar henne enorm det finns bra saker också men det var ju inte det jag skulle berätta såsätt. Ja nu vet ni väl lite kommer kanske mer någon annan gång! Kram.

Hej alla! :)
Usch mår inget vidare just nu, tänkte gå ut och gå efter maten men det fick jag minsann inte. Pappa säger att han inte litar på mig tillräckligt och så länge jag är "sjuk" kommer det nog vara så... Och min bonus mamma säger som vanligt "Håller hon fortfarande på med dessa fasoner.. Usch!" blir bara så irriterad, dem vet egentligen ingenting! Och en STOR middags ångest på det hjälper inte precis.
Hade tänkt skriva lite mer ett peppande inlägg men nu är jag för ledsen för det! Hörs imorgon, hoppas ni har en bra måndags kväll.

Den känslan när du tycker att du ätit för mycket fast du bara ätit ett äpple...

Den känslan när  du bara gråter och gråter för att du gått upp ett enda kilo..

Ändå är jag bara i början på mitt ätstörda beteende! Jag har inte en enda aning om vad som kommer hända här näst. Men mina tankar är tillbaks och jag har verkligen ingen lust att äta, åtminstone inte mycket. Vet inte om allt kommer bli som innan när jag smugglade mat i kinderna för att spotta ut, eller om jag kommer bli tränings galen igen.. Jag har som ätit någolunda bra på senaste tiden tillochmed lite godis men det slank väl inte ner smärt fritt. Jag har även gått upp 2 kilo! Vilket ska vara bra med tanke på att jag gick ner 6 - 7 kilo. Men även om jag vill mer än allt att det ska bli bra, så drabbar ångesten mig och det är ungefär som två halvor av mig, den ena tillhör den ätstörda sidan och den andra är liksom den friska jag! Men ibland så är den ätstörda sidan så mycket starkare. Och jag kan inte ljuga, jag vill ner i vikt men ändå är jag medveten om att det är fel men ändå så bara rår jag inte för det. Faktiskt så är det här lite konstigt, jag förstår inte riktigt på mig själv, jag är ärligt frisk nog att ändå förstå att jag inte är fet, eller jag gillar inte min mage hade velat ha den lite mindre och mer väl tränad. Men det är självaste siffran jag hatar den är den som liksom berättar för mig om jag är fet eller smal, och på såvis anser jag mig själv som stor/tjock. Det beror också på mitt humör, är jag väldigt ledsen/depprimerad så förändrar tankarna synen på mig själv starkt. Men dem tillfällerna jag mår ganska bra och är någolunda glad så kan jag tycka det är okej att äta lite mer, men det brukar försvinna oftast dagen efter och då jag få riktigt mycket panik och väger mig säkert 5 gånger om dagen. Jag vet inte alls hur det står till med mig just nu, men jag ska nog ta en en kopp te sen gå ut och gå med hundarna sen lär jag väl fara till en av mina bästavänner och hitta på nå.

Hoppas inte inlägget blev triggande om det är någon som läser och har problem med mat eller liknade, men detta är som en slags dagbok och då lär jag ju skriva av mig en hel del liksom men jag ska komma med peppande inlägg  också plus min melj andress. Kram

Älskar denna låt. Den kan även visa lite hur det kan vara!

Jag gillar nog mest att lyssna på den eftersom då känner jag själv att det finns andra som är med om liknande.

Godmorgon..

Tror att jag mår ganska så bra idag?

Det kan vara lite krångligt att jag från 0 mål om dagen till 5 mål. Mina föräldrar kollar upp allt just nu, jag får inte sova över hos kompisar, inte äta middag hos kompisar och massa sådant iallafall för tillfället. Jag kan väl lika gärna berätta hur allt började hur allt är nu och hur det varit!1

Alltså jag är själv väldigt lätt påverkad av andra, och tar ALLTID åt mig av minsta lilla negativa kommentar... Jag var iallafall ute med en av mina vänner, och jag mådde rätt så dåligt den dagen så jag läste på en sida "Umo.se" där kan man typ läsa om man har problem eller liknande, och jag gick väl runt där på den sidan och så kom vi in på ätstörningar och vi läste väl om det sen var inget mer med det! Men jag började få hat på min så kallade Ask där man kan skriva anonymt dem skrev att jag hade stora lår, vägde mycket osv. Även en klasskompis sa "Amen jag tror du väger mer än mig just nu!" Kan säga att hon som sa det väger dock en hel del mer än mig och det visste ju jag men ändå tog jag åt mig, och jag tror att någonstans där började det plus att jag redan då var ganska depprimerad över andra saker. Sen så började jag bara svälta mig själv för att jag hade "läst" att man går ner i vikt genom sådant. Jag höll på så i några månader och blev riktigt besatt av att gå ner i vikt, sökte på bantings tips, pro ana sidor konstant men sen föll allt. Jag svimmade i skolan, jag skakade, jag grät, kunde knappt gå och fick så otroligt svårt att andas och bara hyperventilerade! Två av mina vänner hjälpte mig till skolköterskan, hon hjälpte mig att andas lugnare och frågade mig olika saker! Sen följde dem med mig till matsalen där jag fick äta nå så att jag fick tillbaks min färg i ansiktet och lite energi i kroppen, skolköterskan skulle iväg på ett möte då mina kompisar stannade istället med mig tills jag mådde bättre, och då orkade jag inte längre. Jag brast ut för jag orkade inte hålla det inne längre! Jag berättade allt, och dem blev chockade speciellt en av dem, en av mina två kompisar som nu var med mig hade själv varit inlagd under hela sommaren pågrund av sin sjukdom Anorexia! Så hon pratade med mig och sa att hon ska följa med mig till skolköterskan på måndag. Hon har varit ett enormt stöd för mig och är det fortfarande.

Men när vi väl var hos skolköterskan var det jobbigt, jag mådde så dåligt och jag bara grät och grät. Ja och nu så vet såklart min pappa om det, vi har även en tid hos en läkare den 18:nde december om 9 dagar alltså! Och jag vet inte riktigt hur min pappa tar det, han är upprörd, orolig och lite ledsen. Och jag har försökt mitt bästa att förklara för honom också, men vi försöker vara som vanligt! Min bonus mamma har typ flippat ut på mig över tusen gånger vilket gör mig lite irriterad, för det hjälper inte genom att skrika och vara arg på mig. Fast ja dem kanske inte riktigt vet hur dem ska reagera? Men det var det iallafall. Uppdaterar senare.. kram.  

(Bild från somras)

Hej!

Jag är som sagt en vanlig tonårs tjej som bloggar här mest för att skriva av mig, kanske som ett stöd för vissa andra såsätt. Normalt är jag är en väldigt glad tjej som förbrukar mycket energi på kompisar osv, men det har uppstått en hel del problem som både jag och min familj försöker ta itu med, det handlar alltså om mina ätstörningar och alla betyg och så i skolan! Just nu tänker jag inte skriva ner så mycket om det för detta inlägg ska mer handla om vem jag är och vad jag kommer blogga om :)

Jag är anonym för att jag känner för det och att detta kommer vara en slags öppen dagbok där jag skriver ner mina tankar och såklart om min vardag &, men ni förstår vad jag menar. Jag bor i allafall med min pappa, bonus mamma, lillebror, våra två hundar och två andra äldre bonus syskon. Min riktiga mamma gick bort för 6 år sedan genom självmord så.. Men jag hoppas samt att min blogg kommer kunna vara ett stöd för andra, även om det kanske lär komma lite depp inlägg ibland, men att personer kan känna att det finns andra som har varit med om samma saker eller år igenom, att man aldrig är ensam!

Men jag ser ju. Detta var i varje fall ett litet snabbt inlägg om mig och jag hoppas att några kanske blir vardagliga läsare, kram.